1

Vatten bubblade vid hans kinder. Ovanför var det så varmt att han inte ens ville lyfta upp sin näsan. Han andades ut genom näsborrarna och bubblorna steg upp som ur en nedkyld flaska champagne. Ögonen var halvslutna trots mörka glasögon. Det var mycket ljust och vattnet glittrade som tusen stjärnor. Han kisade runt och såg sig omkring. Längre bort, till höger om honom, i det lite grundare vattnet lekte några små barn med sina mammor. Plask och skratt. Skrik och plask.
En höggravid kvinna satt på bassängens kant och helt obekymrat överlämnade sin halvnakna kropp åt solen. Hon hade mycket stor mage och uppsvällda bröst som pekade rakt ut. Lustigt nog, så var de mycket fina, vackrare än någon annans i närheten. Påminde en aning om siliconbröst av den finare sorten, skillnaden var bara att hennes var äkta. Hon var rätt brun vilket tydde på att hon hade varit här minst en vecka. Själv har han kommit hit förrigår men redan lyckats bränna sin rygg. Det var därför han föredrog att sitta i vattnet.

Han valde ett ställe där han kunde sitta på bassängens botten så att bara hans näsa stack upp över ytan. Till vänster om honom var vattnet djupt. Kring en liten ö med små palmer simmade några äldre par. En ung kvinna låg på en vattenmadrass och verkade sova. Små vågor kunde inte störa hennes tillstånd. Själv försökte han läsa en underlig bok av en indisk författare, men hade lika svårt att slita sig ifrån den som att ta sig igenom. Varje mening krävde mycket eftertanke. När han tänkte så lyfte han omedvetet på huvudet och andades in. Men sedan, när hon kom in i fokus, spårade hans tankar över i en annan bana. Det var något magnetiskt med henne. Nej, hon var inte så vacker som en fotomodel skulle vara, i alla fall inte hennes ansikte. Men man kunde inte slita sin blick när den väl snuddat vid henne. Det såg han hos andra också. Nu simmade hon runt i små cirklar framför honom. Som en haj, tänkte han, en mycket graciöst sådan. Hon simmade vanligt bröstsim, men på något sätt såg det annorlunda ut. Särskilt från sidan. En annan egendomlig sak med henne var att hon verkade vara rätt blyg på land men släppte en del av detta i vattnet. I vattnet hoppade hon iklädd bikini men väl därunder tog hon av övre delen och hängde den på basäng kanten. Sedan simmade hon lugnt eller hoppade vild och helt obekymrad av sina små, bara bröst och den ännu mindre tygbiten till stringtrosa. Ibland, när hon råkade simma närmare honom, satte han på sig simmglasögon och tittade på henne under vatten. Det var en vackert syn.

Då och då dök hon en aning och simmade längs botten som en delfin. Sedan, när hon kom upp, flåsade hon som en val och skänkte sitt leende till höger och vänster. Ibland simmade hon väldigt nära honom och åstadkom på så sätt massor med vågor. Det tog honom alltid med överraskning och boken blev blöt. Vid dessa tillfällen brukade han ställa sig på fötter, lägga ifrån den och ta en klunk kola. Han försökte att hålla sig kall. Men lätt var det inte. Solen stod nästan i zenit. Till och med barnen omkring hade tystnat. Vattnet började kännas varmt. Aldeles för varmt. Boken var blöt och huvudet otroligt trögt. Men hon var... som en magnet.

Den vackra välbyggda kroppen, hon var en dansare, ålade fram och tillbaks i det blåa vattnet. Vågorna spred sig omkring henne. Hon gjorde några hopp, en kullerbytta under vatten. Sedan en lugn runda till. Allt verkade vara en lek. Men han sökte större samband. Han nöjde sig aldrig med mindre. Och han såg det. Hennes försök att dra hans uppmärksamhet ifrån boken lämnade inget hopp, för boken alltså. Han låtsades läsa men tittade bara på henne. När hon närmade sig tvingade han sin blick in i boken. Några varv till och hans inre värme blev bara för mycket. Benen kändes spända. Vatten upplevdes kokande het. Plötsligt tvärvände hon ur sin snurr och började simma mot honom. I samma ögonblick reste han på sina darrande ben, la ifrån sig boken och hoppade upp på bassängkanten. Sedan gick han till närmaste kranen, utan att titta bakåt, för ta sig en kal dusch...

Bakom hördes det plask. Några sömniga huvud lyftes från solstolar och sänktes igen. Solen försökte steka en levande. Sista metrarna till duschen sprang han med små, klumpiga hopp. Solen på Tenneriffa var inte att leka med. Inte flickorna heller...