"Jag kan leva på existensminimum och ändå vara lycklig", säger Eric Sherbin och klappar sin sambo Amanda (orm). Eric har aldrig varit anställd längre än ett halvår och arbetar bara när han behöver ett extra pengatillskott.

Konsten att slingra sig undan jobb

Av Rebecka Edgren senast uppdaterad 010419 klockan 06:00 publicerad 010419 klockan 06:00

Läs även: Så tycker läsarna

När telefonräkningen blivit för hög eller om han behöver någon ny pryl till datorn. Då söker Eric jobb. Men det får inte vara vilket arbete som helst. Det måste vara ett stimulerande och kreativt jobb.
- Är det riktigt intressant kan jag lägga ner mycket tid på det.
En gång sökte han faktiskt ett fast jobb på Ericsson.
- Det lät som ett bra jobb och jag ville faktiskt ha det. Av dem som gick vidare till intervjuer var jag en av de bästa. Men när de skulle välja sa de att jag inte kunde få det eftersom jag var alldeles för kreativ.
Eric Sherbin är utbildad dataingenjör och tar oftast jobb som konsult hos företag som har problem med sina datasystem. Den typen av arbeten passar honom perfekt. Ett problem som ska lösas och sedan kan han gå vidare.
När han arbetar måste han få styra själv. Han vill kunna komma och gå som han vill och inte ha någon chef som säger åt honom vad han ska göra.
- Jag vet inte hur det har gått till, men det har alltid fungerat. De har accepterat hur jag vill ha det.

Kämpar mot likformigheten
Eric vill inte leva efter någon klocka som säger åt honom när dagen börjar. Han går upp när kroppen vill gå upp. Och det kan variera från tidig morgon till runt lunch. Och ofta går han inte och lägger sig förrän framåt småtimmarna.
Med sin orm Amanda bor han i ett hus på en tomt ute i Barkarby. Huset är litet. Två rum och kök med saker överallt. Arbetsrummet är fullt av tekniska prylar och datordelar. I vardagsrummet som samtidigt är sovrum hänger egentecknad konst på väggarna. Terrariet står öppet, Amanda får röra sig fritt i huset.
För Eric Sherbin är integritet ett nyckelord. I hela sitt liv har han kämpat för att behålla sin egen personlighet. Redan som liten i kalla krigets Sovjetunionen kämpade han mot likformigheten.

Klev av samhället
Men uppväxten i Sovjetunionen har också gett Eric en inre styrka och en självständighet som många andra saknar, tror han.
- Jag kan leva på existensminimum och ändå vara lycklig. En människa behöver motstånd eller utmaningar för att utvecklas. I västvärlden får man allt för lätt. Därför försöker människor hitta andra utmaningar, som att klättra i berg till exempel, tror Eric Sherbin.
Felet med dagens samhälle, tycker Eric, är att människor är alldeles för beroende av varandra och av att jämföra sig med varandra.
- Människor borde tävla mer mot sig själva, säger Eric.
Det har hänt att människor har anklagat Eric för att leva på andra. Förut var han känslig för vad andra tyckte om honom, men nu struntar han i vad folk tycker. För att klara av att vara självständig och stå fri måste man någon gång kliva av samhället, tror Eric. Men få gör det frivilligt.
- Men när de gör det, eller tvingas till det om de till exempel får sparken, så inser de att det inte var så farligt, säger han.

Gick under jorden
I Ryssland tvingades Eric gå under jorden i tre år för att slippa hamna i armén och riskera att skickas till kriget i Afghanistan. Till slut flydde han tillsammans med en vän till Finland. 1986 kom han till Sverige, och här började han försörja sig som jonglör. Senare upptäckte han gymnastiken och akrobatiken.
- När jag hittar något som akrobatiken som jag verkligen gillar, då kan jag hålla på länge.
Ett annat längre livsprojekt är Erics bok om grundläggande filosofi. I åtta år har han skrivit på boken. Han läser lite här och lite där vad andra filosofer har skrivit och så försöker han få ihop alla olika teorier till ett enda system.
Boken är som hans barn och en av anledningarna till att han lever ensam.
- När man skriver om filosofi behöver man vara ensam för att kunna tänka klart utan påverkan från andra.

Paradiset
Han har tidigare varit gift vid inte mindre än tre tillfällen.
- Men jag har insett att jag inte är världens lättaste att leva med, så nu har jag valt att leva ensam.
Och han trivs i huset i Barkarby där Amanda ligger och tar igen sig under soffan. Eric tar fram bilder på datorn på ormen tillsammans med den nu avlidna husmusen och grannens svarta katt.
- Det här är paradiset på jorden. Och att de tre inte åt upp varandra är beviset för det, säger Eric Sherbin.



Färre fasta jobb i framtiden, spår experten
Människor som väljer bort nio till fem-jobben har ofta ett stort behov av att inte vara inordnade. De värdesätter sin frihet mycket och idealiserar sin arbetssituation.
På Arbetslivsinstitutet forskar man kring det gränslösa arbetet tillsammans med psykologiska institutionen vid Stockholms universitet.
Med gränslöst arbete menar man flexibilitet i både tid och rum. Att man inte har fasta tider eller en fast arbetsplats. Men det kan också vara en gränslös organisation där rollerna och arbetsfördelningen inte är fasta och även i vilken form man är anställd.
I studien har man intervjuat flera personer som lever med en gränslös arbetssituation. Det visade sig att de själva tyckte att arbetsvillkoren var toppen. Däremot reagerade personer i deras omgivning och menade att personens arbetsvillkor var påfrestande.
- De som väljer att arbeta så här har ofta gemensamt att de har mycket energi och en stark disciplin. Och de har ett stort behov av att inte vara inordnade, berättar Gunnar Aronsson, professor i psykologi vid Arbetslivsinstitutet.

Flera av dem som har haft erfarenhet av en vanlig arbetssituation berättade att de kände sig hämmade och att de hindrades på arbetsplatsen. De tyckte till exempel att kaffepauserna var så störande.
- Och de gillade inte mötena, protokollen och all den vardag som skapas på en arbetsplats, säger Gunnar Aronsson.
Gunnar Aronsson menar att det finns en tendens att arbetslivet går i den här riktningen.

De positiva effekterna av ett gränslöst arbete är att människor som behärskar arbetsformen kan få en stor makt över sitt liv.
- Det finns en stor tillfredsställelse när man har åstadkommit något på egen hand, men när det går dåligt finns ofta inget skyddsnät som fångar upp dem. Individen får ta ett mycket stort ansvar.

Anna är ensamstående - fast aldrig ensam
18 april 2001
 
Lars, 70: "Jag har varit en usel pappa"
18 april 2001
 
"Jobbet stjäl för mycket tid från livet"
16 april 2001