Citat och aforismer

	Till och börja med: Livets ljus kommer ur mörkret.
	Man ska inte ha bråttom med det första steget — det är ju då riktningen avgörs.
	I samma grad som vi lyckas att trygga vår existens förlorar vi i livsgädje...
	Det är drömmar som lockar människan framåt medan hoppet får henne att orka!
	Om det vackra (och vad etimologi förtiger om): Skönhet [] = skönt [] = kön []
	De vackraste människosjällar liksom diamanter, formas under hård tryck. Däremot under förtryck går det oftast snett...
	Det vackra är symmertiskt och proportionellt, skönhet däremot kommer ur andra rötter... Skönheten attraherar oss (berör sexuellt) medan det vackra tilltalar våra estetiska sinnen.
	Skuggor och ljusets färgspel skapar blott namnlösa former medan vår fantasi söker förtrollande skönhet.
	Sexuella förbjud är inte bara upphetsande utan även påbjudande, fast det sistnämnda är för de modiga eller dumma, beroende på konsekvenser.
	Rädslan smeker den älskades hand, medan förelskelse längtar...
	Om kärlek och sex: förelskelse = längtan efter närhet; kärlek = rädslan att förlora det... Att lida tillsammans skapar ett starkare band än gemensam glädje. Därav så stor skillnad emellan kärlek och förälskelse.
	Alla vi känner behov av närhet, men inte förrän någon själ får vår själ att resonera i extas upplever vi kärleken. När, däremot bara två kroppar möts i orgasm så heter det sex. Vi längtar efter den föra, drömmer om den andra men är rädda för båda (sunt förnuft ger vika för starka känslor och vem vill frivilligt förlora förstånd).
	En förälskelse är som förtrollning men när kärleken inte kommer och förtrollningen måste falla vad återstår det utom tomhet och besvikelse? Jo, klarsyntheten är tillbaks — berusad eller nykter, kärlek eller förstånd!
	Människor behöver kroppslig och själslig närhet, men ju närmare står vi varandra i ett avseende desto mindre saknar vi det andra (därför åtrår sällan vänner varandra och två älskade är inte alltid vänskapligt sinade).
	Kärlek och hat — två olika sidor av samma urkraft; både strider sida vid sida mot vårt sunt förnuft.
	Kärlekens hermetiska cirkel: för att kunna älska andra måste man älska sig själv, men för att kunna älska sig själv måste man vara älskad av andra...
	De som inte har fått tillräckligt med kärlek strävar efter uppmärksamhet; de som har fått tillräkligt med kärleken söker efter någon att dela den med.
	Det är inte så svårt för en klok man att förälska i sig en kvinna. Svårigheten ligger i att hitta en kvinna som är värd att älskas av en klok man... (ser det normala fördelningen).
	Kvinnans mysterium: Försök inte att förstå dig på kvinnor, lyckas du så försvinner all attraktion, ty så länge det finns någonting att avslöja kommer vår viljan att försöka klä av det eftersom bara där emellan härskar vår fantasi.
	Varför är det så mycket tabu kring sexualiteten? Har inte kyrkans makt upphört? Eller tjänar även staten på det? Men så länge samhället inte vill släppa restriktioner mot sex får dess medborgare vänja sig vid att leva bland aggressioner och våld eller dess mildaste form — ångest.
	Ju mer makt en kvinna känner över mannen desto mer vågar hon avslöja att han har aldrig varit målet utan blott ett medel...
	Hellre en idiot som är säker på allt han gör än en snille som tvivlar på allting. Så tänker en kvinna...
	Mannens pondus står och faller med kvinnans underkastelse.
	Om lyckan och livet::
	Det är avståndet människor emellan som avgör hur vi mår.
	Målmedveten stävan efter den materiella välstånd för människor längre ifrån varandra...
	Inte ens alla värdens rikedomar kan göra oss lyckliga om vi lever ensamma på en ö. Däremot några själsfränder som delar vår glädje och mildrar vår sorg kan få oss att vara lyckliga.
	Du är inte ensam om att tro att du är ensam i hela världen. Det gör alla ensamma människor.
	Om moral och rättvisan:
	Det är vår moral som får oss att kämmas över vårt inre.
	Det finns ingen naturkraft som heter rättvisa och det måste vi människor lära oss leva med.
	Människor med makt (politisk, ekonomisk, fysisk) rättar sig efter andra moraliska normer.
	Alla vill vi göra det som gynnar oss själva. Men politikerna, i likhet med businessmän, har gott ett steg längre - de vill inte göra någonting som inte gynnar dem.
	Även en mycket omoralisk person njuter av en moralisk handling om hon får beröm.
	Man kan vara hänsynsfull mot principer men hänsynslös mot medmänniskor och anser sig vara god.
	När saker och ting utvecklar sig som förväntat då är det allt som det ska (normalt) även om allting går åt skogen...
	Ekonomiska orättvisor sporrar de som är "friskare" men leder till rasism bland "vanlig" folk.
	Om kultur:
	Ju högre nivå kulturens träd har nått desto färre människor kommer att uppskata dess "bästa" frukter.
	Vad för slag tänkandets kultur kan vi tala om när människan känner ett ständigt behov att förgifta sin egen kropp (hjärnan) med berusningsmedel för att någon del av dess mörka själ - som hon är så rädd att belysa med medvetandets ljus - skulle plåga henne mindre?
	Vad ska man göra med alla dessa idioter som röker överallt? Varför idioter? Vad ska man kalla en människa som ständigt handlar mot bättre vetande (misstag ska man lära sig av, inte kultivera! bara en idiot upprepar ett och samma fel flera gånger)? Jag förstår mycket väl varför man börjar röka. Jag har hört talas om abstinens som gör det svårt att sluta. Men jag begriper mig inte på varför är de så många? Borde det inte finnas lika få idioter som det finns kloka människor?
	Självklart att även idioter få tycka och tänka, synd bara att de fastnar så lätt i det förra — det är ju så mycket svårare med det andra..."
	Pratisk definition på dumhet: "Vi är inte dumma, vi gör som alla andra..."
	Om intelligens: Alla vi skulle kunna bli bättre tänkare om det inte vore för samvetet och moral. Språkets lömskhet ligger däri att alla grammatiskt korrekta konstruktioner verkar genomtänkta.
	Dem som tänker med ord istället för begrep vet inget om tänkande. Dem som inte ser skilnad däri har inte lärt sig att se (det är inte seende som behöver en vägvisare, utan dem blinda)...
	För att finna en ny väg måste man först hamna på sned från den “sanna” vägen. Men att upptäcka dem nya vägar är inget annat än skapande!
	En tankeprocess svänger emellan den "exakta kopian" av perception och rena "fantasi foster" (fullständig avsaknad av all likhet med perception). När vi närmar oss den förra känner vi oss säkra men här hittar vi aldrig någonting nytt. När vi närmar oss det andra kommer vi längre och längre bort från det verkliga, men här kan vi hitta något nytt, med andra ord — skapa!
	Det finns bara ett slag intelligens, den som går ut på att finna kausala samband. Däremot finns det vitt skilda sfärer av orsak och verkan. Därav olika tillämpningsområden (social intelligens, musikalisk intelligens, matematisk intelligens, etc.).
	Vad är det som skiljer en stor vetenskapsman från en stor kriminell (utom att han är lärd)? Båda bryter ju mot lagar; brottslingen mot juridiska och vetenskapsmanen mot etablerade naturlagar. I båda fall krävs det mycket mod (desperation?). För detta får den ena sitta i fängelse medan den andra ett Nobelpris.
	Ett geni vet att han är geni. En idiot däremot är inte medveten om sitt handikapp (så länge andra inte upplyser honom om det). Härav följer att ett geni förutom att göra sina genialiska saker även måste öppna andras ögon för dessa. Ty, det krävs ett geni för att “se” ett annat geni, eller... generationsskifte.
	Tro och förstånd Det är styrkan i människans tro som avgör hur högt hon ropar ut sina "sanningar". Därav vetenskapens tysthet inför kyrkklockans bedövande klang.
	Jag har inget emot troende människor (alla människor är troende, mer eller mindre, utom dem som begår självmord). Men jag har svårt för dem som stiftar relion och bygger heliga tämpel på sin tro.
	Varför skulle en fågel behöva stanna i helvetet om den har vingar? Varför längtar människor efter paradiset om de kan tänka?
	Känslan av obehag från det vi konfronteras med tvingar oss att tänka vidare; tillfredsställelse stoppar denna process (som i sig är automatisk). Med andra ord, människan i "paradiset" har ingen anledning att ens reflektera. I helvetet, däremot, är det per definition ett oundviklig tillstånd. Därav majoritetens rädsla inför helvetes eviga plågor eller, — i klar språk — det självständiga (ensamma) tänkandet.
	Världen som omger oss är inte densamma som vår inre värld. Och varken den som tror på Gud eller den som tror på att Gud inte finns vet någonting om dess verkliga existens. När människor argumenterar för och emot försöker de “bevisa” sin ensamrätt på förståelse (tolkning) av världen utan att begripa att denna värld (tolkning) existerar bara i deras huvud och med deras död kommer att försvinna för gott.
	Bara den som står utanför samhället har råd med sin egen världsbild.
	Psykologi: En själ kan rymma flera personligheter.
	Alla hittar vi någon orsak till våra handlingar men den förväxlar vi oftast med ursäkt eller motiv.
	Grundläggande principer inom psykoanalysen som upptäcktes av Freud säger att om vi klarlägger orsaker till våra neuroser så kommer de att försvinna. Men det betyder även att om vi någonsin ska förstå motivet till våra handlingar då kommer vi att förlora viljan (antingen fri viljan eller förstånd)!
	Det är inte de onda människorna eller deras dåliga handlingar som gör oss besvikna utan våra brustna förväntningar. Eller, annorlunda utryckt, vår tro som inte vill kännas vid sanning.
	Om den fysiska styrkan uppnås via successivt ökning av träningsvikter så ökar den psykiska styrkan via själsligt belastning. Härav följer att mångas strävan efter ett behagligt liv i lyx vittnar om deras ovilja att bli klokare och tyder på ett svagt förstånd. Som tur är, existerar nödvändigheten...
	Vår undermedvetna är känslornas rike, tar vi oss dit med tankens facklor finner vi bara flyende skoggor...
	Om vanans makt: Man kan bli beroende av det mesta, till och med av att inte vara beroende.
	Alla känner vi till hur svårt det är att bryta mot gamla vanor. Särskilt om de förföljer oss ändå från vaggan, som t.ex. sagor. Alltså behovet av dessa har inte dött bort bara formen har ändrats. Vad är det då för sagor som förtrollar oss vuxna? — mysticism, religion, ideologi,..
	Det finns en guld regel: <<behandla dina närmaste som du vill bli behandlat själv>>, varför följer vi det så sällan? Det finns ett simpel svar: <<vi behandlar andra så som vi blivit behandlade själva>>.
	Vart strävar en vandrarens sovande själ? — det kan vi bara gissa oss till men den som har vaknat åtrår nya illusioner...
	Om sanning: Finns det någon sanning som inte har ändrat sig under årtusendets lopp?..
	För att söka sanning behöves ärlighet, men för att övertygga andra i att man funnit det - bör man lära sig ljuga...
	Vist kan man vara ärlig, men inte i det som känns oss heligt...
	Så länge våra ideer (teorier) inte strider mot erfarenhet så antar vi att "det är så". Med tiden börjar vi även tro att "det är sant" (mellan föreställningar och tro finns ingen skarp gräns)...
	Om en dum man uttalar sina tankar via en klok människans mun — hur kommer det att låta? Om en annan dumbom granskar det sagda så finner han inga fel — hur kommer det sig?
	Att säga att vi gillar sanning mer än lögn vore att ljuga igen men att säga att vi behöver sanning lika mycket som lögn det skulle föra oss lite närmare det sistnämnda (sanning behöver vi för att kunna överleva, lögnen — för att känna oss lyckliga).
	Ur diskussion föds ingen sanning, utan blott en av dess fjärran släktingar — tvivel. Fast, detta är inte så lite, ty från tvivel till eftertanke bara ett steg. Men även detta måste man göra själv!
	Logiska paradoxer: att alltid handla rationellt är inte alltid rationellt.
	I Sverige råder jämlighet. Vilket betyder att alla är lika; eller att alla är lika giltiga; eller att alla är likgiltiga. M.a.o. jämlighet = likgiltighet!
	Att kriga för freden — är inte det en antinomi?
	Det rörliga kan inte återspeglas i stillastående. Det eviga kan inte förstås med begränsade intervall (våra begrep). Det finns “saker” som varken går att känna med “hjärtat” eller förstå med “hjärnan”, trots att det finns matematik.
	Ju exaktare vi definierar våra begrep desto färre "reella objekt" kommer att passa in (jmf. Heisenbergs osäkerhetsrelation). Vilket betyder att alla våra kategorier (generella begrep) inte är verkliga! M.a.o. ju djupare vi gräver oss efter sanning desto mer vilseleds vi i dess innebörd.
	Ju klarare våra begrep är för oss desto mindre toleranta blir vi inför allt dunkelt och dess anhängare.
	Om framgång och framsteg:
	Det är när man gör något utöver det vardagliga som man lämnar djurets rike och börjar närma sig människan. Och när man har gjort något så ovanligt stort så att hela mänsklighetens utveckling påverkats — då har man varit en gud!
	Det verkar som att lagen om verkan och återverkan (III Newtons lag) inte fungerar i sfären av mänskliga relation. Den som gör någon illa får inte alls alltid betala för det. Snarare tvärtom. Jo mindre man bryr sig om hur ens handlingar drabbar andra desto lättare det är att bli framgångsrik.
	All inlärnings huvudprincip — framsteg! All uppfostrans huvudprincip — framgång!
	Blygsel (sexuell hämning) är inlärningens resultat.
	Bättre att göra framsteg bland förlorarna än att vara förlorare bland framgångsrika.
	Det är inte dem handlingskraftiga som behöver en ledare, utan dem förlamade...
	Allt som var så modigt för hundra år sedan ter sig för oss i dag som oskyldig barnlek.
	Den som har glömt sin historia kan inte se heller framtid!